Museijärnväg, ofrivillig rallytävling och Upplandsleden

Trots att jag tycker mycket om naturen blir det sällan att jag ger mig ut i den "på riktigt" (som i "på en längre tur"). Jag kan t.ex. inte minnas att jag tältat utanför festivalsammanhang alls i vuxen ålder. Dags att råda bot på, tyckte jag. Men när man inte är så van eller har koll på vart man kan gå, kan de vara lite motigt att veta hur man ska börja. Tur då att det finns något så fantastiskt som Upplandsstiftelsen, som har i uppdrag att informera om bra naturupplevelser i närheten av Uppsala. Jag använde mig av deras hemsida tidigare i somras när jag ville iväg och bada, och det var även där jag hittade mer information om Upplandsleden, som jag bara hade en vag aning om fanns. Där kunde man hitta ledens olika sträckningar, tips på var man kan börja sin vandring, vad man kan vänta sig se längs vägen samt hur långa olika sträckor är.

Det här med vandringsleder är en väldigt sympatisk grej tycker jag. Det förenklar oerhört mycket för folk som inte är så vana att leta sig fram på egen hand. Någon har gjort skyltar och färgmarkeringar att följa, små spångar där det är diken eller fukt och tänkt ut var det är fint och smidigt att gå. Så det är bara att hitta leden, börja traska, och slå upp tältet där det passar. (Allemansrätten är en så himla fin grej!)

Jag och Jesper valde sträckningen från Länna till Knutby, totalt 3 mil lite drygt. Dessutom ger det en bra anledning att testa museijärnvägen Lennakatten som går från Uppsalas östra station, direkt till Upplandsleden vid Länna Station. Även om jag inte är någon tågnörd, så tycker jag det är mysigt med äldre tåg. Och jag gillar atmosfären när folk ser resan som upplevelsen, och inte är så stressade som de kan vara på ett vanligt x2000 eller regionaltåg.

Den första kilometern på leden gick genom samhället Länna, och var inte så mycket till naturupplevelse. Därför var vi glada när leden svängde av mot grusvägar (och så småningom skogen, hoppades vi). Men vi hann inte gå långt förrän vägen var avspärrade med en infoskylt om att det pågick ett rally på vägen. Vi velade ett tag och undrade hur farligt det var, men när folk började passera oss och gick in mot avspärrningen gjorde vi likadant. Längre in fick vi veta att det fortfarande var några minuter till start, men att vi sedan gjorde bäst i att passa oss för bilarna. Vi hann inte långt innan rallyt var igång, och det en gång i minuten dundrade förbi en veteranbil i en jävla fart, och med ett rejält dammoln efter sig. Vi försökte gå ett par meter från vägen, men det var inte alltid görbart, så vi fick kuta längs vägen i typ 45 sekunder, slänga oss åt sidan medan rallybilarna for fram, och så tillbaka på vägen ytterligare en knapp en minut, och sen in i skogen igen... Någonstans under denna galenskaps-"promenad" missade vi när leden svängde av (kanske för att någon rallybil mejjat ner skylten?), vilket sinkade oss ytterligare. Efter att ha rådfrågat två kartor och diverse gps-funktioner på mobilerna (alla med olika svar) och efter att ha klättrat över stenrösen, rishögar och travat över tuvor och diken lyckades vi i alla fall komma på leden igen, denna gång med natur och utan rallybilar. SKÖNT!

Efter det följde bara massa fin vandring, mest i skogen, men också längs jordbruksmark och förbi en sjö, som vi tog ett kvällsdopp i. Framåt kvällen märkte vi att vi grovt underskattat vårt behov av vätska, vilket vi fick åtgärdat genom att be en snäll kvinna som bodde längs leden om lite påfyllning. Efter det gick vi ytterligare några timmar, förbi bland annat den här fina ängen som jag tyckte kunde fungerat som tältplats:

Jesper tyckte dock att vi borde gå lite längre innan vi stannade för dagen, så tillslut blev det såhär istället: Väldigt vacker plats, men dåligt, suddigt kort. Dock tyvärr enda bilden jag tog på nattlägret, men det påminde ganska mycket om det här:
Innan vi kom dit var vi dock tvungna att passera ett av flera kalhyggen med ganska usel skyltning och obefintlig stig..

När vi slog läger för natten trodde vi att vi hade funnit stigen igen. Morgonen därpå, då vi leddes åter till kalhygget, insåg vi att vi måste ha genat då vi hittade stigen kvällen innan. Så vi fick vända om, men det var lyckligtvis ingen större irrväg. Efter en natt i tillsynes ostörd natur (men i praktiken rejält störd av Arlanda-buller och bilvägs-ljud) knatade vi vidare i ännu mer fantastiskt vacker natur, men som tyvärr blev så dålig på bild att jag inte ens ska försöka visa det. Riktigt grön, tjock, vacker mossa, rotvältor, gamla murkna träd som är så täckta med mossa att man knappt ser dem längre, blåbärsris med blåbär stora som kulor och ännu mer sagolik mossa.. Fint, fint, fint. Dock hade vi, trots påfyllning under vägen, för lite vatten med oss för att kompensera det vi svettades bort under våra ryggsäckar, så efter stoppet vid denna rastplats:

...tog vi en genväg till en busshållplats istället för att fortsätta hela vägen till Knutby. Trist att inte komma ända till målet, men vätskebrist-tunga huvuden njuter inte lika mycket av färden, och då finns det ingen poäng att fortsätta längre än det är trevligt.

Sammanfattningsvis är väl budskapet i detta inlägg: Åk ut och se närnaturen! Det är ett enkelt, vackert och billigt sätt att turista på. Man hinner uppleva mycket på bara ett dygn. För tips på var, kolla Upplandsleden (eller din lokala motsvarighet). Och glöm inte packa massor av vatten!