Budgetfullmäktige-anförande 1

Det blir ju aldrig riktigt som man tänkt sig när man står i talarstolen, så exakt så här sa jag inte, men det var det här jag hade tänkt säga i mitt inledningsanförande under kapitel 6.1 i IVE:

När jag läser borgarnas förslag till IVE märks det tyvärr tydligt att det fattas grundläggande insikter om hur världen fungerar. Under rubriken ”utvecklingsförutsättningar” skriver man till exempel att en ekonomi i balans är en förutsättning för att man ska kunna ta ansvar för miljön och klimatet. För oss gröna är det självklart att det förhåller sig precis tvärt om. Utan miljö och klimat i balans kan vi inte ha någon god ekonomi. Det är naturens gränser som utgör förutsättningarna för utveckling, och som vår ekonomi måste hålla sig inom.

Ett annat exempel ett borgerligt miljö-hjärnsläpp är hållbarhetspolicyn, där man låter ”tillväxt” vara en av tre punkter att sträva efter, trots att tillväxten många gånger är det som orsakar miljöproblemen, och att koldioxidutsläpp, materialförbrukning och en rad andra miljöproblem följer BNP-kurvan ganska väl. Därför är det inte hur vi ska öka, utan hur vi ska kunna hantera tillväxten som borde vara fokus i en hållbarhetspolicy, och hur vi ska agera bortom naturresurs-peakarna.

Jag blir faktiskt väldigt provocerad av den syn som genomsyrar alliansens miljöpolitik, men jag ska sluta gnälla och försöka vara lite mer konstruktiv i resten av anförandet och berätta vad jag och Miljöpartiet tycker att vi ska göra för en hållbarare utveckling av Uppsala.

En sak som har stor påverkan på världen omkring oss är vår konsumtion. Under Fairtrade city-debatten för några månader sedan sa jag att varje sedel man använder är en valsedel, och att Uppsala som sveriges 4:e största kommun har en väldans massa sedlar. Hur vi väljer att spendera dem spelar roll. Det spelar roll för om vi ska vara garanterade att de som producerat våra varor ånjuter grundläggande mänskliga rättigheter och får en lön som det går att leva på och som räcker till att skicka barnen till skolan. Det spelar roll för om vi vill ha ett jordbruk som bygger på naturliga kretslopp och biologisk mångfald, eller om vi ska vara beroende av bekämpningsmedel och konstgödning. Det spelar också roll för hur djurens villkor ser ut, till exempel hur stor yta de har att röra sig på, om de nånsin får vistas utomhus och hur länge de behöver transporteras till slakt

Miljöpartiet vidhåller att Uppsala borde bli en Fairtrade city, och har med ett yrkande om detta. Men vi vill gå längre och ta ett helhetsgrepp på upphandlingsfrågorna i kommunen, och yrkar därför dessutom på att kommunstyrelsen ska ta fram en ny upphandlingspolicy med krav på rättvis handel, miljö- och djurskyddskrav.

Jag vill inte att mina skattepengar ska bidra till bananplantager där folk blir sterila av giftet och dör i förtid. Jag vill inte bidra till den misär som majoriteten av svenska grisar och kycklingar lever i, och jag vill inte att kommunens pengar ska bekosta onödiga kemikalier. Jag tror knappast jag är den enda Uppsalabon med de preferenserna. Och det finns alternativ. Vi kan investera i schysta bananer, gladare grisar och levande, öpppna landskap om vi vill, och om vi prioriterar det. Det finns många kommuner och landsting som har lyckats med det, så varför skulle inte Uppsala kunna?

En annan viktig del av upphandlingspolicyn är att upphandlingar utformas så att småföretag också kan vara med och lämna anbud, exempelvis genom att dela upp beställningarna i mindre delar. Upphandllingspolicyn bör även hjälpa till att formulera krav så att vi trots EU:s något fyrkantiga regler kan efterfråga närproducerade varor, vilket är bra för såväl matkvalité, miljö och lokala ekonomin.

Låt kommunens valsedlar läggas på hållbarare konsumtion - bifall till Miljöpartiets yrkande om upphandlingspolicy!

Det talade ordet kan man se på Uppsala Kommuns webbTV från kommunfullmäktigemötet.