Fullmäktigetal om Fairtrade City

Igår var jag uppe i talarstolen två gånger för att argumentera för att göra Uppsala till en Fairtrade city. Alliansens företrädare använde pinsamt dåliga argument, och jag förstår verkligen inte hur de kan vara emot en sån här sak, som dessutom en rad andra alliansstyrda kommuner är en del av. Vill man se mina inlägg i debatten så går man till den här länken och klickar på ärende 31 om Fairtrade city. Jag är med vid tidpunkterna 1.43.00 och 2.18.28 ungefär. Det första inlägget hade jag förberett och går att läsa här under. Det andra kom till som en motreaktion på en rad konstiga saker som nämndes i debatten.

Den här tröjan har jag haft sen jag gick på gymnasiet.Trycket är ursprungligen en Loesje-plansch, och jag ritade dit det själv eftersom jag tyckte att den var så bra.”VARJE SEDEL MAN ANVÄNDER ÄR EN VALSEDEL” står det.

När man köper någonting väljer man att ge ekonomiskt stöd till att produktionen som den ser ut kan fortsätta.

Det som skiljer konsumentmakt från demokratiska val är att alla inte har lika stark rösträtt. Mer pengar ger mer makt. Uppsala har som Sveriges fjärde största kommun betydligt större makt än vad enskilda konsumenter har, och den tycker jag vi ska använda på ett sätt som vi kan vara stolta över.

Egentligen borde man inte kunna välja mellan att köpa en vara där man är garanterad att mänskliga rättigheter och miljökrav efterlevts i produktionen och en vara där detta inte är självklart.

Jag tycker inte att man ska kunna stå i affären och välja bort möjligheten för människor att leva på sin lön, att ha råd att skicka sina barn till skolan eller att ha rätt att organisera sig fackligt. Men tyvärr sker mycket av produktionen idag på bekostnad av miljö och människors arbetsvillkor, och det är människor i de fattiga världen som får stå tillbaka för att vi ska få billigare produkter.

I väntan på att alla produkter framställs under acceptabla förhållanden är konsumtion av Fairtrade produkter en rimlig lösning.

Att Uppsala blir en Fairtrade city innebär bl.a. att vi åtar oss att tillgången på etiskt producerade varor når en viss nivå i handeln, på arbetsplatser och hos kommunen. Dessutom krävs att kommunen ökar sin andel av etiskt producerade varor, och att man jobbar aktivt med informationsspridning om fairtrade och andra märkningar.

Förutom att vi kan hjälpa en mängd människor ur fattigdom och ge många barn möjlighet att gå i skolan så är Fairtradecitydiplomeringen positivt för Uppsalas varumärke och kan bidra till att vi får hit konferenser, till exempel årsmöten för ideella föreningar.
Om inte solidaritet är ett tillräckligt starkt argument för Alliansen att omrpöva sin negativa inställningså kanske stärkningen av varumärket kan vara det?

Jag tycker att utredningen som vi fick i handlingarna ser bra ut, och jag delar uppfattningen att det går att öka andelen etisk upphandling inom befintlig budget genom smartare prioriteringar av vad man köper.

Däremot tror jag att man överdrivit kostnaderna för projektledning och delfinansiering av aktiviteter och information. Den inventerings som krävs är t.ex. utmärkt att utlysa som uppsatsämne, exjobb eller praktikuppgift för en student. Även projektledningen skulle kunna ingå som en del av en kvalificerad praktik för en student i slutskedet av sin utbildning.

Som Miljöpartist och Grön Ungdom har jag varit med och arrangerat ett flertal utåtriktade aktioner för att uppmuntra konsumtion av fairtrade och ekologiskt – som blivit uppmärksammade trots budgeten legat under tusenlappen.
Jag delar gärna med mig av tips på hur man kan synas och sprida information på effektiva och kreativa sätt utan att det kommer upp till summor om 150 000 kronor, och jag är säker på att Globalen, Röda korset och andra som jobbar med de här frågorna också har idéer.

Jag tror alltså att kostnaderna är betydligt lägre än vad som uppges i handlingarna. Men även OM det skulle kosta så mycket som tre hundra tusen, eller till och med det dubbla, så tycker jag att detta är prioriterat. Vi är rika och har mat i magen, tak över huvudet och möjlighet att skicka våra barn till skolan. Det finns mängder av sätt jag hellre sparar på än att vägra fattiga människor rätten till rimliga arbetsvillkor och försörjning.