Dagens debattartikel i oklippt version

Man blir alltid lite frustrerad när man skriver en debattartikel och den inte riktigt blir likadan i tidningen som det man lämnade in. Därför publicerar jag själv artikeln såsom jag och Nobuaki ursprungligen formulerade den:


MER DEMOKRATI - INGET FÖR KD?

På sin blogg skriver Uppsalas kommunalråd Ebba Busch (KD) att hon vill flytta ”makten ifrån politikerna till Uppsalaborna”. Bengt Germundsson, kommunalråd i Markaryd (KD), är inne på liknande tongångar när han på sin blogg skriver att han under sina år som kommunalråd ”konsekvent arbetat för en förbättrad demokrati, dialog och delaktighet”. Det är fina ord. Men är de befogade?

Vi har i våra respektive kommuner arbetat för införandet av medborgarförslag. I Uppsala tas frågan upp på dagens kommunfullmäktige. Medborgarförslag innebär att kommuninvånare får lämna in förslag till kommunfullmäktige. Mer än två tredjedelar av landets kommuner har hittills infört denna möjlighet, men inte Markaryd och Uppsala. Vi beklagar detta. Vi finner det anmärkningsvärt att våra respektive kristdemokratiska kommunalråd motsätter sig medborgarförslag och menar att det inte behövs. Man kan redan i dag ”lyfta frågor” med sin politiker, skrev Busch senast frågan dök upp. Germundsson pekar på kommunens elektroniska frågelåda, och drar därefter samma slutsats. Med andra ord: mer demokrati är onödigt i Kristdemokraternas Sverige.

Miljöpartiet har en helt annan ståndpunkt och vill istället öka medborgarnas inflytande på riktigt, på flera olika sätt och i många sammanhang. Ett av dessa är att införa medborgarförslag. På så vis ges kommuninvånarna möjlighet att sätta den politiska agendan och de får rätten att kräva ett ställningstagande från politikerna på sina förslag. Den möjligheten finns inte idag. Om vi inte öppnar upp de formella vägarna för förslag från andra håll än partierna riskerar vi att gå miste om idéer som skulle kunna förbättra våra kommuner. Vi tror att 200 000 (eller 9600) invånare tillsammans är bättre omvärldsbevakare och idésprutor än 81 (35) fullmäktigeledamöter .

Medborgarförslag är också ett sätt att öka möjligheterna till inflytande för dem som inte har rösträtt i valen än, som t.ex. nyinflyttade invandrare eller personer under 18 år. Vi tror att politiken blir bättre om fler ges möjlighet till inflytande, och att detta skulle öka såväl intresse som delaktighet.

Som känt kan våra respektive kommunalråd inom den närmsta tiden komma att avancera inom den nationella politiken. Ebba Busch vill bli Kristdemokraternas vice partiordförande, Bengt Germundsson 2:e vice partiordförande. Frågan avgörs vid Kristdemokraternas kommande riksting. Om det slutar så blir frågan än mer aktuell: Hur ser Buschs och Germundssons demokratisyn egentligen ut? Sträcker den sig längre än fina formuleringar?

Kristin Lilieqvist : Kommunfullmäktigeledamot (MP) i Uppsala kommun
Nobuaki Kudo : Kommunfullmäktigeledamot (MP) i Markaryds kommun

Vegansk banankaka

På min praktikplats (Ekonomistyrningsverket) har vi roterande ansvar för att prestera något ätbart till fredagsfikat.

I fredags var det min tur, och då bakade jag denna väldigt mumsiga banankaka som är såväl nyttig, vegansk och lätt att hitta ekologiska ingredienser till.

Banankaka
2 bananer
1 dl socker
3dl mjöl
1 tsk bikarbonat
2 tsk vaniljsocker
5 msk havregrädde
kanel & kardemumma

Mosa bananerna och blanda med sockret. Rör ner mjöl, bikarbonat och vaniljpulver till en kladdig smet. Tilsätt havregrädden lite i taget. Konsistensen får inte bli för tjock utan ska likna en vanlig kaksmet (för mig brukar det innebära att jag tar lite mer än de 5 msk som står i receptet). Krydda med kanel och kardemumma, gärna ordentligt så att kakan blir brun. Häll i en smord kakform och grädda i 175 grader i 20-30 minuter.

Dessutom serverade jag en vegansk variant av min favoritsmoothie. Den är busenkel, jättegod och mättande. Man blandar choklad-sojadryck med banan och jordnötter och kör med en stavmixer tillsammans med lite isbitar, tills allt blir flytande. Jättebra smoothie att dricka efter träningen, kanske med lite proteinpulver nedblandat.

Anförande i KF: Inför inomkommunal klimatfond!

Ibland när man följer klimatdebatten får man intrycket om att saker och ting går åt rätt håll. Tyvärr är det inte så. Dagen innan den här motionen stod på dagordningen förra gången publicerade The Guardian uppgifter från International Energy Agency om att det förra året skedde den största ökningen av växthusgasutsläpp någonsin i världen. Enligt deras chefsekonom ser möjligheterna att nå tvågradersmålet väldigt bleka ut. Läser man artikeln anar man desperationen i rösten på de forskare som uttalar sig. Det är inte för sent, men nästan, och det behövs kraftig, politisk handling nu, om vi ska hinna, är kontentan i artikeln. Helst efterlyser de, liksom Miljöpartiet, ett globalt, bindande och ambitiöst avtal för minskning av växthusgasutsläppen.

Men vi har inte tid att vänta på att världens ledare ska vara överens om att införa flygskatt eller exakt hur minskningarna ska fördelas och vem som ska göra vad. Alla tycks vänta på att någon annan, någon annanstans, ska göra något. För att vända trenden med ökande växthusgasutsläpp måste vi på alla nivåer ha politiker som vågar gå före, och som är beredda att ta ansvar för sin del. För även om klimatförändringarna är globala, så är alla utsläpp lokala. Och även om många verktyg som skulle underlätta en omställning är reserverade för högre politiska nivåer än den kommunala, så finns det mycket som vi kan göra här och nu. En sådan sak är den kommunala klimatfonden som Miljöpartiet har föreslagit.

Föredragningen i ärendet hamnar lite fel när den diskuterar utsläppsrätter och klimatkompensation utomlands. Att köpa utsläppsrätter eller att klimatkompesera behöver inte vara dåligt, men det är viktigt att vi tar ansvar för att minska våra utsläpp, och inte köper oss fria och låter någon annan göra minskningarna.

Klimatfondsförslaget handlar om konkreta utsläppsminskningar på plats här i Uppsala.

Via en klimatfond styr man mot minskade utsläpp på två sätt. Dels genom att klimatskadligt beteende (i detta fall flygresor och bilresor) blir dyrare, och att det därmed finns incitament att resa på andra sätt eller överväga video- eller telefonkonferenser, och dels genom att de pengar som fås in genom de bil- och flygresor som ändå görs används till klimatprojekt inom kommunen.

Liknande system finns i Örebro och i Helsingborg och fungerar bra där.

Och det här med ”besvarad”... Visst, jättebra att man skriver att man har börjat titta på det här och kan tänka sig pröva idén. Men jag tycker att vi från fullmäktiges sida ska våga ge ett tydligt uppdrag om att det här SKA genomföras, så att vi verkligen kan kräva att det händer något. En klimatfond är ett konkret och bra verktyg som vi kan använda här lokalt och som gör skillnad direkt.

Vill vi dessutom köpa utsläppsrätter eller betala för klimatkompensationsprojekt så kan vi göra det också, men absolut inte istället för det här. Vi har redan exporterat cirka hälften av våra utsläpp utomlands eftersom mycket av vad vi konsumerar produceras där.

Det är bråttom att agera i klimatfrågan , och vi behöver alla verktyg och styrmedel vi kan använda.

Därför yrkar jag och Miljöpartiet bifall till motionen.

Jimmys mumsiga linsgryta med saffran och kokos

Jimmy hade vänligheten att dela med sig av detta fantastiska recept till mig. Eftersom det var både otroligt gott, enkelt, proteinrikt, veganskt och någorlunda nyttigt (?) sprider jag det vidare till världen här:

0,5 msk chilipulver
1 förp saffran
0,5 msk salt
0,5 msk grillkrydda
1 tsk timjan
100 g hackad spenat
1 dl olivolja
1 l vatten
3,5 dl gröna linser (eller varta eller andra hållfasta)
1 dl kokosflingor

Stek kryddorna i olivoljan en stund. Häll på vatten, spenat och linser. Koka tills linserna är lite mjöliga men inte mjuka, tillsätt kokosflingorna. Koka tills linserna är mjuka. Färdigt! Antingen kan man äta det som en soppa, eller så kan man koka bort vattnet nästan helt och ha det som en gryta till exempelvis ris.

Smaklig måltid!

Museijärnväg, ofrivillig rallytävling och Upplandsleden

Trots att jag tycker mycket om naturen blir det sällan att jag ger mig ut i den "på riktigt" (som i "på en längre tur"). Jag kan t.ex. inte minnas att jag tältat utanför festivalsammanhang alls i vuxen ålder. Dags att råda bot på, tyckte jag. Men när man inte är så van eller har koll på vart man kan gå, kan de vara lite motigt att veta hur man ska börja. Tur då att det finns något så fantastiskt som Upplandsstiftelsen, som har i uppdrag att informera om bra naturupplevelser i närheten av Uppsala. Jag använde mig av deras hemsida tidigare i somras när jag ville iväg och bada, och det var även där jag hittade mer information om Upplandsleden, som jag bara hade en vag aning om fanns. Där kunde man hitta ledens olika sträckningar, tips på var man kan börja sin vandring, vad man kan vänta sig se längs vägen samt hur långa olika sträckor är.

Det här med vandringsleder är en väldigt sympatisk grej tycker jag. Det förenklar oerhört mycket för folk som inte är så vana att leta sig fram på egen hand. Någon har gjort skyltar och färgmarkeringar att följa, små spångar där det är diken eller fukt och tänkt ut var det är fint och smidigt att gå. Så det är bara att hitta leden, börja traska, och slå upp tältet där det passar. (Allemansrätten är en så himla fin grej!)

Jag och Jesper valde sträckningen från Länna till Knutby, totalt 3 mil lite drygt. Dessutom ger det en bra anledning att testa museijärnvägen Lennakatten som går från Uppsalas östra station, direkt till Upplandsleden vid Länna Station. Även om jag inte är någon tågnörd, så tycker jag det är mysigt med äldre tåg. Och jag gillar atmosfären när folk ser resan som upplevelsen, och inte är så stressade som de kan vara på ett vanligt x2000 eller regionaltåg.

Den första kilometern på leden gick genom samhället Länna, och var inte så mycket till naturupplevelse. Därför var vi glada när leden svängde av mot grusvägar (och så småningom skogen, hoppades vi). Men vi hann inte gå långt förrän vägen var avspärrade med en infoskylt om att det pågick ett rally på vägen. Vi velade ett tag och undrade hur farligt det var, men när folk började passera oss och gick in mot avspärrningen gjorde vi likadant. Längre in fick vi veta att det fortfarande var några minuter till start, men att vi sedan gjorde bäst i att passa oss för bilarna. Vi hann inte långt innan rallyt var igång, och det en gång i minuten dundrade förbi en veteranbil i en jävla fart, och med ett rejält dammoln efter sig. Vi försökte gå ett par meter från vägen, men det var inte alltid görbart, så vi fick kuta längs vägen i typ 45 sekunder, slänga oss åt sidan medan rallybilarna for fram, och så tillbaka på vägen ytterligare en knapp en minut, och sen in i skogen igen... Någonstans under denna galenskaps-"promenad" missade vi när leden svängde av (kanske för att någon rallybil mejjat ner skylten?), vilket sinkade oss ytterligare. Efter att ha rådfrågat två kartor och diverse gps-funktioner på mobilerna (alla med olika svar) och efter att ha klättrat över stenrösen, rishögar och travat över tuvor och diken lyckades vi i alla fall komma på leden igen, denna gång med natur och utan rallybilar. SKÖNT!

Efter det följde bara massa fin vandring, mest i skogen, men också längs jordbruksmark och förbi en sjö, som vi tog ett kvällsdopp i. Framåt kvällen märkte vi att vi grovt underskattat vårt behov av vätska, vilket vi fick åtgärdat genom att be en snäll kvinna som bodde längs leden om lite påfyllning. Efter det gick vi ytterligare några timmar, förbi bland annat den här fina ängen som jag tyckte kunde fungerat som tältplats:

Jesper tyckte dock att vi borde gå lite längre innan vi stannade för dagen, så tillslut blev det såhär istället: Väldigt vacker plats, men dåligt, suddigt kort. Dock tyvärr enda bilden jag tog på nattlägret, men det påminde ganska mycket om det här:
Innan vi kom dit var vi dock tvungna att passera ett av flera kalhyggen med ganska usel skyltning och obefintlig stig..

När vi slog läger för natten trodde vi att vi hade funnit stigen igen. Morgonen därpå, då vi leddes åter till kalhygget, insåg vi att vi måste ha genat då vi hittade stigen kvällen innan. Så vi fick vända om, men det var lyckligtvis ingen större irrväg. Efter en natt i tillsynes ostörd natur (men i praktiken rejält störd av Arlanda-buller och bilvägs-ljud) knatade vi vidare i ännu mer fantastiskt vacker natur, men som tyvärr blev så dålig på bild att jag inte ens ska försöka visa det. Riktigt grön, tjock, vacker mossa, rotvältor, gamla murkna träd som är så täckta med mossa att man knappt ser dem längre, blåbärsris med blåbär stora som kulor och ännu mer sagolik mossa.. Fint, fint, fint. Dock hade vi, trots påfyllning under vägen, för lite vatten med oss för att kompensera det vi svettades bort under våra ryggsäckar, så efter stoppet vid denna rastplats:

...tog vi en genväg till en busshållplats istället för att fortsätta hela vägen till Knutby. Trist att inte komma ända till målet, men vätskebrist-tunga huvuden njuter inte lika mycket av färden, och då finns det ingen poäng att fortsätta längre än det är trevligt.

Sammanfattningsvis är väl budskapet i detta inlägg: Åk ut och se närnaturen! Det är ett enkelt, vackert och billigt sätt att turista på. Man hinner uppleva mycket på bara ett dygn. För tips på var, kolla Upplandsleden (eller din lokala motsvarighet). Och glöm inte packa massor av vatten!

Budgetanförande två - demokrati

För att hinna med allt jag ville säga under KF-debatten utnyttjade jag min replikrätt för att få med mitt inlägg om medborgarförslag och folkinitiativ. Det blev ännu mindre som planerat än förra inlägget. Ursprungstanken såg ut typ såhär:

Vi som sitter i det här rummet har fått förtroende från våra partier och från väljarna att representera dem. Förhoppningsvis är det någon form av kvalitétssäkring, som gör att man skulle kunna säga att det är ett hundratal ganska skärpta och kreativa ledamöter och ersättare som sitter härinne och ska bestämma Uppsalas framtid. Men är det nån som tror på fullaste allvar att vi skulle vara de allra smartaste, kreativaste Uppsalaborna? Är det nån som tror att vi lyckas fånga upp och göra politik av alla smarta idéer som florerar i vår stad?

Jag tror inte det. Och om vi inte öppnar upp beslutsvägarna även för Uppsalabor utanför det här rummet riskerar vi därför att gå miste om en massa goda idéer. I två tredjedelar av landets kommuner har man redan infört möjligheten att lägga medborgarförslag. Det är hög tid att Uppsala följer efter, så att medborgare kan göra sin röst hörd även om de inte är medlemmar i ett parti, eller är lobbyist-skillade nog för att få en ledamot att ta sig an deras förslag.

Det skulle ge Uppsalaborna en bättre möjlighet att sätta agendan. Just möjlighet att påverka agendan är en av statsvetaren och demokratiforskaren Dahls demokratikriterium, och jag ser inte hur vi på något rimligt sätt ska leva upp till det utan medborgarförslag.

Dessutom tror jag att medborgarförslag skulle vitalisera debatten om vi får in förslag utan en tydlig partifärg på från början och om, som det är med medborgarförslag, även personer utan svenskt medborgarskap eller uppnådd rösträttsålder får komma med förslag.

En annan viktig demokratisk reform trädde ikraft i januari i år, och ger medborgarna möjlighet att driva igenom en kommunal folkomröstning genom att samla namnunderskrifter från minst 10% av kommuninvånarna, s.k. folkinitiativ. Det är ett bra verktyg i frågor där kommunfullmäktigemajoriteten inte är samma som majoriteten av uppsalabornas åsikter.

Det är viktigt att vi har former i kommunen för hur dessa folkinitiativ ska hanteras, och hur vi ska sprida information på bästa sätt för att göra medborgarna medvetna om denna möjlighet. Därför har Miljöpartiet i sin IVE ett uppdrag till valnämnden att utreda hur folkinitiativ och folkomröstningar ska hanteras. Eftersom lagen redan är en realitet, är detta yrkande inte särskilt kontroversiellt, så jag hoppas att samtliga partier kommer att bifalla det yrkandet.

Faktiskt tycker jag inte att medborgarförslag borde vara så himla kontroversiellt heller. Det finns redan i 2/3 av kommunerna, både borgerlig och rödgrön majoritet, och ungefär en tredjedel är så bra att det bifalls.

Med de former för förenklad behandling som införts på senare tid borde det inte bli så stor administrativ börda heller.

Och om det blir orimliga mängder förslag kan man införa regler om att man bör ha minst 5 namnunderskrifter för att få lägga ett förslag, eller att varje medborgare får inkomma med max 2 förslag per år eller något liknande, för att t.ex. hindra att det blir som i någon kommun jag läste om där man fick in närmare 100 förslag från samma person. Men i de allra flesta kommuner fungerar det bra, och det är ett sätt att minska risken för att bra idéer inte blir genomförda.

Ifall det är någon som tänker rösta nej till de här förslagen är jag faktiskt genuint nyfiken på att höra varför.

Budgetfullmäktige-anförande 1

Det blir ju aldrig riktigt som man tänkt sig när man står i talarstolen, så exakt så här sa jag inte, men det var det här jag hade tänkt säga i mitt inledningsanförande under kapitel 6.1 i IVE:

När jag läser borgarnas förslag till IVE märks det tyvärr tydligt att det fattas grundläggande insikter om hur världen fungerar. Under rubriken ”utvecklingsförutsättningar” skriver man till exempel att en ekonomi i balans är en förutsättning för att man ska kunna ta ansvar för miljön och klimatet. För oss gröna är det självklart att det förhåller sig precis tvärt om. Utan miljö och klimat i balans kan vi inte ha någon god ekonomi. Det är naturens gränser som utgör förutsättningarna för utveckling, och som vår ekonomi måste hålla sig inom.

Ett annat exempel ett borgerligt miljö-hjärnsläpp är hållbarhetspolicyn, där man låter ”tillväxt” vara en av tre punkter att sträva efter, trots att tillväxten många gånger är det som orsakar miljöproblemen, och att koldioxidutsläpp, materialförbrukning och en rad andra miljöproblem följer BNP-kurvan ganska väl. Därför är det inte hur vi ska öka, utan hur vi ska kunna hantera tillväxten som borde vara fokus i en hållbarhetspolicy, och hur vi ska agera bortom naturresurs-peakarna.

Jag blir faktiskt väldigt provocerad av den syn som genomsyrar alliansens miljöpolitik, men jag ska sluta gnälla och försöka vara lite mer konstruktiv i resten av anförandet och berätta vad jag och Miljöpartiet tycker att vi ska göra för en hållbarare utveckling av Uppsala.

En sak som har stor påverkan på världen omkring oss är vår konsumtion. Under Fairtrade city-debatten för några månader sedan sa jag att varje sedel man använder är en valsedel, och att Uppsala som sveriges 4:e största kommun har en väldans massa sedlar. Hur vi väljer att spendera dem spelar roll. Det spelar roll för om vi ska vara garanterade att de som producerat våra varor ånjuter grundläggande mänskliga rättigheter och får en lön som det går att leva på och som räcker till att skicka barnen till skolan. Det spelar roll för om vi vill ha ett jordbruk som bygger på naturliga kretslopp och biologisk mångfald, eller om vi ska vara beroende av bekämpningsmedel och konstgödning. Det spelar också roll för hur djurens villkor ser ut, till exempel hur stor yta de har att röra sig på, om de nånsin får vistas utomhus och hur länge de behöver transporteras till slakt

Miljöpartiet vidhåller att Uppsala borde bli en Fairtrade city, och har med ett yrkande om detta. Men vi vill gå längre och ta ett helhetsgrepp på upphandlingsfrågorna i kommunen, och yrkar därför dessutom på att kommunstyrelsen ska ta fram en ny upphandlingspolicy med krav på rättvis handel, miljö- och djurskyddskrav.

Jag vill inte att mina skattepengar ska bidra till bananplantager där folk blir sterila av giftet och dör i förtid. Jag vill inte bidra till den misär som majoriteten av svenska grisar och kycklingar lever i, och jag vill inte att kommunens pengar ska bekosta onödiga kemikalier. Jag tror knappast jag är den enda Uppsalabon med de preferenserna. Och det finns alternativ. Vi kan investera i schysta bananer, gladare grisar och levande, öpppna landskap om vi vill, och om vi prioriterar det. Det finns många kommuner och landsting som har lyckats med det, så varför skulle inte Uppsala kunna?

En annan viktig del av upphandlingspolicyn är att upphandlingar utformas så att småföretag också kan vara med och lämna anbud, exempelvis genom att dela upp beställningarna i mindre delar. Upphandllingspolicyn bör även hjälpa till att formulera krav så att vi trots EU:s något fyrkantiga regler kan efterfråga närproducerade varor, vilket är bra för såväl matkvalité, miljö och lokala ekonomin.

Låt kommunens valsedlar läggas på hållbarare konsumtion - bifall till Miljöpartiets yrkande om upphandlingspolicy!

Det talade ordet kan man se på Uppsala Kommuns webbTV från kommunfullmäktigemötet.

Motion om medborgarförslag

Förra veckan lämnade jag in motion nummer två för mandatperioden, denna gång min och Miljöpartiets gamla hjärtefråga om medborgarförslag:

Motion om att möjliggöra för uppsalaborna att lämna medborgarförslag

I två tredjedelar av Sveriges kommuner ges medborgarna möjlighet att göra sina röster hörda genom att lämna medborgarförslag till kommunfullmäktige och nämnder. Uppsala är trots sin engagerade, kunniga och välutbildade befolkning inte en av dessa kommuner. Detta innebär att vi som kommun går miste om en mängd potentiella förbättringar.

I de kommuner där medborgarförslagsmöjligheten finns väcks i genomsnitt tretton förslag per år från medborgarna, av vilka i genomsnitt 30% bifalls. Arbetsbördan för de politiska organen blir alltså inte så mycket större, men de förslag som kommer in leder ändå i stor utsträckning till förändring. I en genomsnittlig kommun med medborgarförslag sker årligen förverkligandet av fyra förslag som annars inte hade blivit av, eller som dröjt onödigt länge i väntan på att något parti ska plocka upp idén.

Att möjliggöra för medborgare att lägga förslag till fullmäktige och nämnder skapar en helt annan dynamik i den lokala politiken och fler idéer skulle bli prövade. Möjlighten för medborgarna att väcka frågor gör att idéer kan kastas in för debatt utan att på förväg vara märkta med en partistämpel. På så vis ges möjlighet att diskutera förslag mer förutsättningslöst. Det är också lättare för medborgarna att få gehör för sina förslag om de slipper övertala en politiker att sätta sitt namn på motionen. Som motionär räcker det ju inte att man stödjer förslaget utan man måste också aktivt driva frågan och argumentera för den. För detta krävs ett större engagemang än att vara försiktigt positiv och tycka att något verkar bra. Att sätta sitt namn på en oprövad idé är det få politiker som vågar, men det kan vara desto fler som efter en diskussion och utredning kan tänka sig rösta för den.

Möjligheten att lägga medborgarförslag minskar risken att bra idéer inte når ända fram.

En annan positiv aspekt är att medborgarförslag stärker inflytandet för uppsalabor under 18 år och med utländskt medborgarskap. Även den som inte får rösta på ett parti kan vara med och lägga fram förslag. Sedan är det upp till partierna att avgöra om man vill stödja förslaget eller ej.

Jag yrkar:

att kommunfullmäktige uppdrar till kommunstyrelsen att se till att möjligheten att lägga medborgarförslag i Uppsala kommun införs för alla kommuninvånare

Kristin Lilieqvist

Miljöpartiet

Recept och Örebrohelg

För den som tycker det bloggas väldigt lite här så har ni helt rätt. Det bloggas något mer på utmaning1477-bloggen. Senaste inlägget jag skrivit där handlar om torsdagmorgonens boulderklättring, med bilder och allt. Check it out!

Nu tänkte jag mest dela med mig av tre väldigt bra recept jag har lagat/ätit senaste dagarna.

Saffrannspannkaka
2 slangar risgrynsgröt (2*500g)
2 ägg
1,5 dl russin
ev. lite socker
0,5 dl mjöl
1 paket saffran

Blanda allt och häll i en smord, ugnsfast form och grädda i 25 minuter på 225 grader. Jättelätt och sjukt gott. Det står att det ska bli 8 portioner, men jag tycker mer 3-4 om man ska ha det som en hel måltid och inte bara som efterrätt. Servera med grädde och sylt eller ät direkt som det är.

Pastasås med fetaost och paprika
Mer inspiration än recept. Löjligt enkelt. Ta en creme fraiche med tomat och basilika-smak, hacka i lite röd paprika och fetaost. Låt puttra ett litet tag, och servera med pasta. Gärna Änglamarks Macarone (eller vad det nu hette).

Jespers supergoda vego-pytt
1 bit kålrot
några potatisar
1 gul lök
1 burk kinafärs
ev. ett ägg
salt
peppar
chilipulver
paprikapulver
ingefärspulver
vitlökspulver
kyndel
olja

Skala och tärna potatis, lök och kålrot. Skär kinafärsen i mindre bitar. Egentligen skulle man säkerligen kunna steka allt på en gång och krydda med alla kryddor på en gång, men p.g.a. begränsat stekpanneutrymme gjorde Jesper det lite krångligare än så, och stekte i olika omgångar och kryddade olika delar olika, och det blev sjuuukt gott, så testa att göra det såhär om ni vill:
1) Stek kålrot och potatis med salt, svartpeppar, ingefärapulver och vitlökspulver. Häll åt sidan.
2) Stek löken med paprikapulver och chili. Häll på kinafärsen och någon deciliter vatten (för att minska på flottet och göra kinafärssmaken mindre "burkig". Krydda med salt, peppar, muskot och koriander.
3) Stek ägget och krydda med salt och kyndel.
Blanda allt, och snåla inte med matoljan. Bra, god och bastant husmanskost.

-----------


Helgen har förövrigt tillbringats med gamla barndomsvännerna hemma i Malins nya lägenhet i Örebro samt på random barer och uteställen. Väldigt trevligt! Här fångades vi på vimmelbild:

Örebro är ju även staden där Jesper bor, och idag har vi tagit det extremt lugnt under större delen av dagen. Efter att knappt ha rört oss en meter från soffan eller ens ansträngt oss med att sitta upp så gick vi på en 1 h 40 minuter lång promenad och hittade bland annat vårtecken i form av blåsippor, trots att snön fortfarande låg tjock på stora delar av elljusspåret.
Väldigt random blogginlägg. Tio poäng till den som hittar en röd tråd :)

Fullmäktigetal om Fairtrade City

Igår var jag uppe i talarstolen två gånger för att argumentera för att göra Uppsala till en Fairtrade city. Alliansens företrädare använde pinsamt dåliga argument, och jag förstår verkligen inte hur de kan vara emot en sån här sak, som dessutom en rad andra alliansstyrda kommuner är en del av. Vill man se mina inlägg i debatten så går man till den här länken och klickar på ärende 31 om Fairtrade city. Jag är med vid tidpunkterna 1.43.00 och 2.18.28 ungefär. Det första inlägget hade jag förberett och går att läsa här under. Det andra kom till som en motreaktion på en rad konstiga saker som nämndes i debatten.

Den här tröjan har jag haft sen jag gick på gymnasiet.Trycket är ursprungligen en Loesje-plansch, och jag ritade dit det själv eftersom jag tyckte att den var så bra.”VARJE SEDEL MAN ANVÄNDER ÄR EN VALSEDEL” står det.

När man köper någonting väljer man att ge ekonomiskt stöd till att produktionen som den ser ut kan fortsätta.

Det som skiljer konsumentmakt från demokratiska val är att alla inte har lika stark rösträtt. Mer pengar ger mer makt. Uppsala har som Sveriges fjärde största kommun betydligt större makt än vad enskilda konsumenter har, och den tycker jag vi ska använda på ett sätt som vi kan vara stolta över.

Egentligen borde man inte kunna välja mellan att köpa en vara där man är garanterad att mänskliga rättigheter och miljökrav efterlevts i produktionen och en vara där detta inte är självklart.

Jag tycker inte att man ska kunna stå i affären och välja bort möjligheten för människor att leva på sin lön, att ha råd att skicka sina barn till skolan eller att ha rätt att organisera sig fackligt. Men tyvärr sker mycket av produktionen idag på bekostnad av miljö och människors arbetsvillkor, och det är människor i de fattiga världen som får stå tillbaka för att vi ska få billigare produkter.

I väntan på att alla produkter framställs under acceptabla förhållanden är konsumtion av Fairtrade produkter en rimlig lösning.

Att Uppsala blir en Fairtrade city innebär bl.a. att vi åtar oss att tillgången på etiskt producerade varor når en viss nivå i handeln, på arbetsplatser och hos kommunen. Dessutom krävs att kommunen ökar sin andel av etiskt producerade varor, och att man jobbar aktivt med informationsspridning om fairtrade och andra märkningar.

Förutom att vi kan hjälpa en mängd människor ur fattigdom och ge många barn möjlighet att gå i skolan så är Fairtradecitydiplomeringen positivt för Uppsalas varumärke och kan bidra till att vi får hit konferenser, till exempel årsmöten för ideella föreningar.
Om inte solidaritet är ett tillräckligt starkt argument för Alliansen att omrpöva sin negativa inställningså kanske stärkningen av varumärket kan vara det?

Jag tycker att utredningen som vi fick i handlingarna ser bra ut, och jag delar uppfattningen att det går att öka andelen etisk upphandling inom befintlig budget genom smartare prioriteringar av vad man köper.

Däremot tror jag att man överdrivit kostnaderna för projektledning och delfinansiering av aktiviteter och information. Den inventerings som krävs är t.ex. utmärkt att utlysa som uppsatsämne, exjobb eller praktikuppgift för en student. Även projektledningen skulle kunna ingå som en del av en kvalificerad praktik för en student i slutskedet av sin utbildning.

Som Miljöpartist och Grön Ungdom har jag varit med och arrangerat ett flertal utåtriktade aktioner för att uppmuntra konsumtion av fairtrade och ekologiskt – som blivit uppmärksammade trots budgeten legat under tusenlappen.
Jag delar gärna med mig av tips på hur man kan synas och sprida information på effektiva och kreativa sätt utan att det kommer upp till summor om 150 000 kronor, och jag är säker på att Globalen, Röda korset och andra som jobbar med de här frågorna också har idéer.

Jag tror alltså att kostnaderna är betydligt lägre än vad som uppges i handlingarna. Men även OM det skulle kosta så mycket som tre hundra tusen, eller till och med det dubbla, så tycker jag att detta är prioriterat. Vi är rika och har mat i magen, tak över huvudet och möjlighet att skicka våra barn till skolan. Det finns mängder av sätt jag hellre sparar på än att vägra fattiga människor rätten till rimliga arbetsvillkor och försörjning.

Motion om klimatsmart och hälsofrämjande mat som grundalternativ

Animalieproduktionen står för ca 18% av de globala växthusgasutsläppen, vilket är mer än vad hela transportsektorn släpper ut. Vad vi lägger på våra tallrikar har alltså sammantaget större klimatpåverkan än allt bilåkande, flygande och annat resande tillsammans. Trots det saknar Uppsala idag en strategi för minskad konsumtion av animalier som en metod för att uppnå Uppsalas klimatmål.

De senaste 20 åren har köttkonsumtionen i Sverige ökat med ca 50%. Förutom dess allvarliga konsekvenser för klimatet och resursförbrukningen är hög köttkonsumtion skadligt för hälsan. Det finns starka samband mellan hjärt- och kärlsjukdomar och konsumtion av animalier och världscancerfonden rekommenderar att man begränsar sitt köttintag till ca 16 kg per år. I Sverige i dag äts i genomsnitt 86 kg kött per person och år.

Den som har valt att avstå kött får ofta frågor om varför. Det rimliga vore istället att den som äter kött - trots negativ inverkan på klimatet och hälsan och att det kräver att man dödar kännande varelser - är den som borde få frågan om varför. I dag är dock köttet normen, varför många inte reflekterar över att köttätande också är ett val man gör. Eftersom man klarar sig utmärkt helt utan kött är köttet ett tillval, ett val som man väljer att göra eller inte göra varje gång man äter.

Att minskad köttkonsumtion är nödvändigt för klimatet och hälsan innebär inte att alla måste bli vegetarianer, och det är inte heller intentionen med motionen. Om vi ska klara klimatmålen och alla människor ska kunna äta sig mätta med den odlingsbara yta som står till buds så krävs att västvärldens köttkonsumtion minskar.

Ett sätt att minska köttätandet är att det inte sker slentrianmässigt. När Uppsala kommun anordnar utbildningar eller middagar med fullmäktige, kommunstyrelse eller nämnder så är det i nuläget de som inte vill ha kött som aktivt måste höra av sig i förväg. Motionen går ut på att det ska vara tvärt om, så att det istället är de som vill äta kött som får inkomma med önskan om specialkost. Alla som vill äta kött i den kommunala verksamheten kommer alltså även i fortsättningen att kunna välja detta om motionen bifalles.

Denna policy ska gälla i all verksamhet som finansieras med kommunens pengar. Vid mer regelbundna måltider med samma personer närvarande, som t.ex. i skolor, vårdhem, äldreboenden, torde det räcka med att man anmäler sitt köttätande en gång, alternativt en gång per år. Eftersom alla kan äta vegetariskt så blir det ett mindre problem ifall anmälan skulle komma bort, än vad det blir för en vegetarian som blir serverad kött.

Motionsförslaget går alltså inte ut på att vägra någon kött – utan att visa att köttkonsumtion är ett val. Förhoppningsvis gör detta att Uppsalas medborgare reflekterar mer över sina matvanor, och vid fler tillfällen än idag avstår från kött, för att på så vis bidra till att Uppsala når sina klimatmål.

Jag yrkar:

att uppdra åt Produktionsnämnden för vård och bildning att i sin verksamhet där måltider serveras ha vegetarisk mat som grundutbud och servera kött, fisk eller fågel bara till dem som aktivt har valt det.

att uppdra åt samtliga uppdragsnämnder att i upphandling av verksamhet där mat konsumeras, ställa krav om måltidsval på sätt som anges i motionen, samt

att uppdra åt Kommunstyrelsen och samtliga övriga nämnder och bolag att inom ramen för den politiska verksamheten och i förvaltningsverksamhet som består av konferenser, middagar eller dylikt, ha vegetarisk mat som grundutbud och servera kött, fisk eller fågel bara till dem som aktivt har valt det.

Kristin Lilieqvist (MP)